tisdag 29 maj 2007

Inte mitt fel...

Att jag hela tiden trott att det varit mitt fel. Att det är jag som inte kan. Uppenbarligen är det inte så men vad kan jag göra åt saken? Ingenting. Nu kan jag visserligen vara nöjd med vetskapen om att det är någon annan det beror på men ändå. Det behöver ju inte betyda att allt kommer gå bra. Problemet finns ju där oavsett vem som är upphovsmannen.
Hoppas att hemtentan kommer att gå bra. Skulle vilja göra klart den ikväll men det går ju inte. Har iallafall tagit ut det som skrivits hittills för att fixa lite med. Det är lättare att kladda på papper än att kladda på datorn, det är lättare att få en översikt så här.

Snart skall jag åka med mamma och handla. Vet inte om jag egentligen skulle vilja åka hem till henne och dö ett tag.

Jag är lite orolig över en grej, fick en liten "tillsägelse" i fredag och inatt drömde jag om det, inte om tillfället men att jag fick en till. Det är väl egentligen ingenting med det och jag förtjänade den (som inte var i drömmen) men jag känner att nånting kommer att hända, det är det jag är orolig för. Att det ska ta slut nu, att min lilla drömvärld skall vara över och att jag kommer stå helt ensam. Indikationerna finns där även om det är min fjantighet över allt som styr de tankegångar som jag nu skriver om. Hoppas att livet kommer att hålla och att det inte ligger någonting i min nyvunna osäkerhet.

Läste syrrans blogg idag (sahraericzon.blogspot.com), är så stolt över henne inte bara det att hon regelbundet skriver och att hon inte skriver som man kan tro. utan för vad hon skrev om vår syster, det känns så skönt att läsa att hon älskar Ida för ibland kan man undra, de har nämligen inte haft vanliga syskonkrig utan hatkrig.

Ser fram emot sommaren, ska jobba 6dagar i veckan nästan varje vecka = Rutiner
Kommer tjäna lite pengar, dock inte så att det blir någonting över tyvärr.
Sen känns det lite som en bonus att få slippa skolan, missförstå mig fel, jag älskar skolan. Den känns som en fristad från mitt trassliga liv. Men att hela tiden ha pressen på sig om att göra det eller göra det. Att alltid känna att man kan göra nånting mer.

Har varit hos doktorn idag, 80kr kan tyckas lite mycket för att lägga om sår. Men om det funkar och det slutar krångla så var det värt så mycket mer. Ska tillbaka på torsdag och kolla på det igen.

Jag ska försöka styra upp allting nästa vecka, då är skolan slut och alla åker hem, Les flyttar och jag får möjligheten att få vara mig själv med mig själv.

Nu ska jag kanske packa ihop mina grejer och ta mig hemåt, har suttit här i skolan sen 9.30, det börjar väl bli dags.

Sofia, förvirrad och nedstämd

1 kommentar:

Anonym sa...

Du kommer inte att bli ensam.Den lilla drömvärlden är vår att dela på,inte gjord för bara en av oss.