Ja nu är största hetsen över, med skolan alltså nu är det inte tenta igen förrän om 5 veckor. Skönt.
Med luf trillar det på, även om närvaron börjar svikta hos våra fina medlemmar. De kommer väl tillbaka, igår var vi iallafall på bio, vi såg music and lyrics för de biljetter vi fått för insamlingen till flyktingfonden, den va mysig och flyktingfonden fick en slant.

Igår blev jag upprörd, jag satt i skolan och lyssnade på min lärare, vi pratade arbetsrätt inom EU, helt vrickat, för att kunna räknas som arbetstagare så måste du uppfylla vissa krav, dessa är att du måste under viss tid utföra ett arbete av verkligt värde , åt någon annan, under dess ledning, mot ersättning. Dessa krav är det inte alla som uppnår, vem bestämmer om du uppfyller dessa, jo eg-domstolen, visst de brukar vara bra på att göra rätt men å andra sidan vad gör de om du är chef på ett företag? under dess ledning behöver nödvändigtvid inte passa in där, och om det inte är ditt företag så räknas det inte heller som etablering inom EU. Dessa kriteriet gör att glappet kan bli för stort, du har ingen trygghet och dina rättigheter blir förhållandevis små.
Sen gick vi vidare, huvudrubriken var fri rörlighet inom EU. Men visste ni att staterna kan stoppa en sjuk människa från att komma in i landet, om man har en sjukdom som finns på en speciell lista kan medlemsstaterna stoppa att man kommer in i landet, och ännu värre, om man är i landet och besöker ett sjukhus och proverna visar positivt på nån av de "svartlistade" sjukdomarna kan de utvisa dig direkt, inget krav på att försöka bota eller lindra. Jag känner att den här delkursen i skolan kommer köra slut på mig, jag kommer nog nämligen att gå runt och vara förbannad över att fri och rättigheter inte gäller överallt, ibland blir jag så sur på vår käre 50 åring (EU) Att det inte finns större rättighetsskydd inom en union som EU förstår jag inte, att de rättigheter som finns inte täcker någonting om du kommer utanför EU länderna, eller för någon som vill komma in från ett icke EU land inte heller har "mänskliga rättigheter" Ibland kan jag känna mig uppgiven över allt detta. Att inte veta om man kan påverka, vilket jag tror är omöjligt. Detta gör mig kraftlös, ledsen, arg och besviken.



Ps. Hannah och Nanne nu har jag bloggat igen. :D